Blogg A: Nyhetsvärdering

Jag satt i söndags och bläddrade igenom Sydsvenskan. På förstasidan står med vita tjocka bokstäver mot svart bakgrund; ”Mangs planerade massaker i Malmö”. Mannen som sitter av sitt livstidsstraff har återigen blivit intervjuad. Erkänner mer och mer var gång, håller mystiken vid liv. Den här gången är intervjun tre sidor lång. Joakim Palmkvist (Journalisten) återger samtalet och poängterar vad som är nytt. Beskriver mördarens rörelser och entusiasm, sinne för detaljer.  I tidningen finns också en artikel med experternas kommentarer och redaktionschefen Pia Rehnquist skriver i sin krönika att ”Vi får aldrig glömma att Malmö är en stad som lever av mångfald och hopp” hela krönikan handlar om Mangs uttalanden.

Nyheten är mycket stor här. Mangs må sitta av sitt straff uppe i Stockholm, men han är av högsta intresse för skåningarna, tycker Sydsvenskan. Jag satte mig vid datorn och sökte ”Mangs”. Dagens Nyheter lade samma dag upp en liten artikel på sin hemsida, där de citerar artikeln jag nyss läst. Uppenbart är att detta är Sydsvenskans nyhet, en nyhet för Malmö i synnerhet.

Först och främst så ligger det nära hjärta och hem för oss i Malmö då Mangs brott skakade om staden och gjorde oss tämligen osäkra. Jag minns själv hur det var att gå i ettan på gymnasiet och varnas varje gång jag lämnade hemmet. Nu har ”Nya Lasermannen” slagit till igen! Mina kompisar ville inte längre lämna hemmet på kvällstid, han dödar ju invandrare.

Peter Mangs är minst sagt en elitperson, på sitt vrickade vis. Mellan första mordet 2003 och gripandet 2010 vilseledde han polisen. Alla jublade när man hade ett namn på skurken. Det är 2014 nu, vi vet redan att han gjorde det, det är gjort. Vi känner redan till konflikten. Både hans rasism och lagbrott. Mangs är ett ansikte utåt för det extrema hatet. Vi känner till hans brott, vi känner till rasism.

Däri tycker jag problemet ligger. Jag kan förstå att Sydsvenskan är nöjda med att ha publicerat en personlig intervju med nygamla lasermannen, och visst är det ett uppskattat avbrott från händelserna i Sotji. Jag tycker dock inte att det är särskilt sensationellt att han har lite fler detaljer att dela med sig av, han har ju trots allt ett antal mord att återberätta.

 Jag lusläste alla texter om Mangs för att se vad grejen var, och kände mig faktiskt lite lurad när jag var klar. Det ”nya vittnet” är en man han bytt några ord med i en källargång. Givetvis finns det ett nyhetsvärde i seriemördare, men det känns lite som att riva upp gamla sår när Mangs självbelåtna flin återigen är det första som möter den som lägger tidningen bredvid muggen med morgonkaffe en ledig söndag.

Samtidigt som jag satt där och letade efter häpnadsväckande kommentarer dissekerades en ung giraff i Danmark. Giraffen, vid namn Marius, avlivades för att sedan skäras upp inför publik på Köpenhamns zoo, och matas till lejonen. Sedan dess har hans öde uppmärksammats globalt, uppger SvD. Personligen blir jag mer intresserad av den här nyheten. Här har vi något utöver det vanliga. Djur dör var dag och människor dödar dem, det gäller även fina och ovanliga djur. Ögonbrynen höjs lite extra när det är ett namngivet friskt djur i fångenskap. Det får i vart fall mig att vilja ställa följfrågor.

Jag undrar vad Björn Häger (Reporter – En grundbok i journalistik) hade sagt om dessa nyheter. I sin bok skriver han att artiklar som rör djur ofta väcker större uppmärksamhet, vilket det minst sagt gjort i det här fallet. Internationella mordhot och upprörda aktivister har attackerat djurparken. Faktumet att Marius hade fått identiteten ”Marius” men blev behandlad som vad han var- ett oönskat djur- är anledningen till att detta har eskalerat som löpeld på Afrikas savann. Även om djuruppfödare på löpande band gör sig av med svaga individer för att förbättra sin avel. Här har vi något som vi inte förväntade oss, något häpnadsväckande.

Till skillnad från pratstunden med Peter Mangs, som visserligen kanske uppfyller tillräckligt många ”VINKELN”- punkter för att klassas som nyhetsvärdig. Här spelar närhetskänslan och elitpersonstatusen störst roll i sammanhanget. En liten räkmacka på forna dagars glans.

Tycker jag,
Fiona Örnberg.